Jag borde sova, jag är trött, men jag kan inte sova.

Tankarna bara snurrar och snurrar, det bränner i ögonen men jag får inte somna med en blöt kudde inatt, det går inte, det måste få ett slut.

Men hur?

Blev riktigt lyckad!! Efter mycket gnäll,oro och stress men eftersom vi är årets ungdomssektion så är vi ju bäst och vi löser alltid allt på ett eller annat sätt :D.

Mamma kom vid typ halv 6 och hämtade mig, då hade vi städat och alla hade bara  lust att åka hem och sova så vi alla var nog gaaanska trötta haha.

Nu ska jag sova

gonatt <3

Neeej! Pallar inte mer! STOPP!! Jag ber, jag orkar inte mer!

Pulsen slår fortare och fortare, paniken stiger, kroppen ger upp och man bryter ihop för ingenting, mardrömmarna kommer tätare och tätare för varje natt man somnar klockan 3 och klockan ringer på tok för tidigt.

Så är det för mig nu och jag vet inte hur jag ska bli av med den här känslan, jag vet inte vad är för någon känsla. Jag blir rädd...jag får känslan av......sorg? frustration? det blir värre, jag får för mig dumma saker, jag försöker tänka på dom jag har runt omkring mig och det hjälper bara för en kort sekund. Lika fort så kommer känslan av frustration tillbaka.

hjälp!

Tja!

Mami skjutsade mig till stallet vid kvart över 10, julpyntade hos Atte och sedan möte med usek, tjafs som jag ångrade men slutade ok, genrep med alla banen inför julshowen och sen kom mami och hämtade mig vid kvart kvart över 5, halv 6 typ.

Följde med mamma och hämtade middagen och sedan var det äntligen dags för maaat:D.

Jag blev jätteglad när du messade gumman även fast jag inte visade det! saknar dig <33333

Jag vågar inte inse fakta, jag förtränger det men jag kan ändå aldrig sluta tänka på henne.

Jag inser nu att jag har haft en sån otroligt tur att jag har fått träffa och lära känna dig, nu när du håller på att försvinna ur mitt liv så inser jag verkligen hur mycket jag kommer sakna dig. Jag har aldrig tänkt på att dom här dagarna skulle komma men nu har dom kommit...tror jag...fast jag ska inte ta ut något i förskott jag håller modet uppe och ber till gud att han inte tar dig ifrån mig än.

Jag försöker hålla modet uppe men det är svårt, jag vet inte hur länge jag klarar av det här. Är det meningen att all skit i livet ska komma på en och samma gång? Är det någon som har svar på det så förklara gärna.

All oro för henne, alla tankar som inte går att släppa...hon har klarat det förut men jag vet inte om hon orkar kämpa för sitt liv den här gången. Jag försöker vara positiv men det går inte. 

Ljuset som jag såg för några dagar att livet skulle bli bra igen har försvunnit. Jag klarar inte av allt på en gång, jag är för svag för det, men jag vill! Så jag hoppas att jag orkar mer än vad jag känner nu för.

snälla, klara av den här julen med. Om du försvinner från mig nu så går jag under!

Det blir så tomt utan dig, jag orkar inte med att se dig lida och bli svagare. Inte nu! Det kommer jag aldrig klara av men absolut inte nu, det här får inte hända!

Kämpa! Försök för min skull. Snälla!

Gud, gör henne starkare jag vill inte bli av med henne än. Du kan väl låta henne vara kvar ett tag till?

SNÄLLA!!??