Det finns så mycket jag skulle vilja säga och förklara men jag får inte ut det. Jag kvävs av tankarna och det som händer. Jag har ingen bra förklaring varför det händer mig...jag kanske har gjort någon illa? Jag vet inte.....men jag har ingen förklaring till varför jag är som jag är och varför jag bara skiter i allt. Alla förklaringar är bara dåliga och hjälper inte. Tiden börjar rinna ut och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Var i mitt riktiga hem ikväll. Där jag alltid är glad, där jag alltid har någon att prata med, där jag ALLTID kommer att trivas...men det finns några hakar men jag orkar inte tänka på dom, jag mår bara dålig av att tänka på dom...kommer på mig själv att jag förtränger verkligheten men jag kan inte låta bli, jag blir bara ledsen :(

Ska snart fixa mig för att åka till skolan på luciatågsträning...är peppad faktiskt hoppas det går bra! T tycker jag har rätt inställning iaf så vi hoppas på det bästa! :D

kram ses när jag kommer hem! <3

Vad hade du väntat med livet som varit,

du letade länge utan att se.

Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet,

jag borde satt gränser, det vet jag så väl.

Ohohohoh...

Du får göra som du vill,

men aldrig förråda den,

som lever inpå din själ.

Du får göra som du vill,

men aldrig förråda den,

som bryr sig...

Dagar du hade med vänner omkring dig,

du minns det med glädje, du minns det med sorg.

För när du försvann och gick bort dig i natten,

vi hade på känn vi som följde på håll.

Allt du försakat, hur du nu levde,

i världar av smärta, i rum utan ljus.

Nåt borde sagt dig, hur mycket mera

av kärlek du missat, i rädsla för svek.

Du får göra som du vill,

men aldrig förråda den,

som lever inpå din själ.

Du får göra som du vill,

men aldrig förråda den,

som bryr sig...

Vad är det för fel på mig!?

Jag pratade med henne i fredags och jag känner redan att jag håller på att bli galen av alla tankar igen och det har bara gått några dagar. Jag är starkare än så här varför ska jag behöva känna allt det här jag känner det går så fort.

Jag har tappat motivationen helt och hållet! Jag skiter i skolan orkar inte göra läxorna fast det egentligen är nu jag ska kämpa med skolan och höja mina betyg så jag tar studenten med bra betyg, men det känns omöjligt nu. Jag klarar inte av allt nu!

Bråk och tjafs vart man än är, jag är peppad men ingen annan...? Varför ska jag få all skit!? Vad har jag gjort? jag är oskyldig! jag har inte kraften att kämpa emot och vara stark mot allt som pågår även om jag vet att det inte är mitt fel utan deras men om det går ut över mig som redan är så svag så gör det mig bara svagare!

Jag är less på att ljuga, jag är less att automatiskt plocka fram det fejkade leendet hela dagarna, jag är less på allt.

Jag får dåligt samvete när folk frågar hur det är. Jag står och ljuger dom mitt i ansiktet när jag svarar med ett leende. det går bara av farten men jag kan ju inte säga varje gång att det är skit.

Jag har blivit så trött på att ljuga fråga inte om ni inte vill vet!

"Förlåt för min rädsla, förlåt för min godhet

jag borde satt gränser, det vet jag så väl"

Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Jag ropar förtvivlat, men du är långt borta.
Min Gud, jag ropar om dagen, men du svarar inte,
jag ropar om natten men finner ingen ro.
Från min födelsestund är mitt liv i din hand,
alltsedan jag blev till har du varit min Gud.

Dröj inte långt borta, jag är i nöd,
och ingen finns som hjälper mig.
Herre, dröj inte långt borta,
du min styrka, skynda till min hjälp!

Ty Herren föraktade inte den svage
och vände inte ryggen åt hans nöd,
han dolde inte sitt ansikte
utan hörde hans rop om hjälp.

Du är källan till min lovsång.
Inför dem som fruktar Herren
får jag frambära de offer jag lovat.
Jag lever för honom!

Jag vet att jag bloggar mycket men jag kan inte låta bli.

Jag orkar inte med skolan imorgon, vill inte dit, vill inte skriva prov och få IG, vill inte känna alla blickar i ryggen, vill inte ljuga, vill inte vara den jag inte är.

Jag vill inte jag orkar inte!

Jag tänker så mycket. FÖR mycket jag kan inte sluta, hjärtat bultar snabbare och snabbare jag gråter och får panik. Jag kan inte förklara, jag behöver en hel dag på mig, jag behöver hela livet på mig. Det är så mycket, så mycket saker som jag inte orkar ta tag i fast jag vet att innerst inne så måste jag. Jag gör mig själv till liten, ser ner på mig själv, alla är bättre än mig, jag är inte lika mycket värd. Spärren kommer fram och jag får inte ut det.

Jag drömmer mig bort till en värld där tårar inte fanns, till en värld där alla är snälla mot alla. Där man är äskad och är så lycklig. Finns den? Himlen? Nej inte än absolut inte än.

Men jag tror att den världen finns, och jag kommer snart dit bara jag hittar den rätta vägen dit. Låt mig bara få klara det, ha tålamod det kommer ta tid, men det ska gå även om det inte känns så nu.

Det är inte över än, jag trodde jag hade släppt det här men nej. Tydligen inte, jag mår nästan ännu sämre nu än förr. Fan blir galen. Jag är så feg, jag orkar inte jag förtränger allt!

hej då nu lämnar jag er!

Det är att leka med eld när du drar upp det här igen

för du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen

Jag gav upp för länge sen