Alla inlägg under november 2009
Tjaa!
Kom precis hem från en roligt kväll hos Nordlanders :P.
Idag har daen spenderats på Solhemsskolan och Solhemsängens skola. Men innan dess hade jag en asnajs idrottslektion, fan vad jag kämpa xD.
Åkte till Solhemsängen och gick med klassen till solhemsskolan där dom hade läsning, lunch och idrott. träffade en massa härliga männiksor :D. På rasten fick jag äntligen träffa min underbara ängel en kortis, du förgyllde min dag gumman!!! <333333
Slutade vid hlv 5 och vid kvart i 6 gick vi till Nordlanders :P.
Det var min fredag det, hoppas er fredag oxå har varit bra!
puss
Tjaa faan!
Red ju ikväll på Halla, och fan vad bra det gick! Har gått så jäkla bra hela veckan .
Det var mycket tempoväxling och jobba hela tiden idag. Vi började med korta skritt och halt övningar på mittvolten, tog ett tag innan hon lyssnade men efter ett tag så gick det. Sedan gick vi över till tempoväxlingar i trav, det tar liite mera tid att trava på så som jag vill att det ska vara men det tror jag nog också beror på att jag inte är så snabb i skänkeln, så det får jag jobba på!
Blev lite skänkelvikningar i höger, det är det svåra varvet för mig så det gick ju sådär har så svårt att komma åt med skänkeln på rätt sätt, men jag är nöjd ändå, vissa blev riktigt bra!
Vi galopperade lite i vänstervarvet, tyvärr så var Sture lite nära mig under galoppen så Halla och jag belv lite störda, men det gick.
Jag har märkt att vi har börjat hitta varandra mer och mer Halla och jag. När jag började rida henne så var det i stort sett bara nybörjartur för det gick bra verkligen hela tiden! I början av hösten så var jag i en svacka med dålig självkänsla och det gick verkligen inte att sitta på henne. Men nu är det som om poletten har ramlat ner för oss båda. Jag tror att jag har motivationen att försöka rida BRA varje gång och är peppad, därför RIDER jag hela lektionen och inte bara sitter och åker med. Jag har också börjat använda skänkeln mera och jag märker skillnaden!
Å sa ju också igår att jag ÄR skituktig på att rida och det blir svårare för mig att hålle emot med ytter, men det gör inget. Fast för mig gör det mycket! Visst självkänslan blir faktiskt bättre och bättre men det är fortfarande dom här småfelen som jag vet att jag gör och jag vet att jag inte kan göra som stör mig så otroligt mycket!
Men, jag är nöjd ändå!!
Tja...kom precis hem, var i skolan en timme och kollade på film, fick ett samtal från L då hon ville att jag skulle vicka idag på solhemsängensskola, självklart sa jag ja på direkten.
Nu ska jag ta det lite lugnt och äta sedan ner till jobbet
"vafaan, en arm mer eller mindre spelar väl ingen roll!?"
WOOHOOO!!
Det värsta jag vet är när mina närmaste kompisar mår dåligt. Jag känner mig så hjälplös, vet inte om jag gör rätt mm. Till råga på allt så är inte jag i toppform heller enligt mig själv så är det botten. Men om man gämför med andra så kan man lika bra glömma mig för det är så larviga saker. Men det är svårt, jag börjar tappa modet, börjar tappa greppet...som om jag har hållt fast mig i en kant på en klippa beredd på att falla i flera år men inte vågat och kunna släppa taget....känns som om jag snart inte orkar hålla mig fast längre.
Tänkt dela med mig lite av boken som jag håller på att skriva inom skapande verksamhet. Alla namn har jag hittat på så personerna heter inte det som står i berättelsen. Hoppas ni tycker det är bra! :D Säg gärna vad ni tycker!
Kapitel 11
En tragisk händelse i mitt liv
16-22 april 2007 var en av den värsta veckan i mitt liv. Allt började på måndagen, jag hade lovat att följa med Anna och hälsa på hennes mamma då hon låg på sjukhus pågrund av cancer. Jag minns hur nervös jag var när jag var på väg hem till Anna.
När vi hade ätit och var på väg ut så plingade min mobil, jag öppnade smset och där stod det chockerande beskedet ”Castor är död” bara dom orden och inget mer. Det kändes som om det var en stor och tung sten låg på hjärtat och jag fick svårt att andas, det blev helt tomt i huvudet, tårarna var nära dom steg minut för minut jag kände hur det brändes i ögonen. Annas lillasyster frågade vad som hade hänt och det ända jag fick ur mig var ”min sköthäst är död”. Jag visste inte vart jag skulle ta mig till. Jag sprang ut på vägen och började gråta, jag kunde fatta att det var sant. Tankarna snurrade runt i huvudet ”han är död, jag kommer aldrig få se honom mera, varför sa dom inget?”.
Som tur var så var vi tvungna att åka till sjukhuset då så jag fick något annat att tänka på för en stund. När vi hade parkerat och klivit ur bilen så var jag riktigt nervös, ju närmre vi kom ju hårdare bultade hjärtat. Men när vi gick in så blev jag lugnare, för det var ju ändå samma gamla Marie som låg där i sängen fast med morfin i kroppen. Den dagen mådde hon bra, lite trött bara.
Det blev tisdag och jag kämpade på i skolan och höll tillbaka tårarna så det gjorde ont i halsen. Jag kunde inte riktigt koncentrera mig men det gick ändå.
På onsdagen skulle jag rida. När jag kom så kändes det som om allt fryste till is, att alla stod och tittade på mig och pekade. Jag minns att min kompis kom fram till mig och gav mig en kram, sen kom en till och en till. Jag kände verkligen stödet från alla, till och med stallägarna och deras mamma kom fram och kramade om mig. Jag blev varm i hela kroppen av allt stöd.
På torsdagen gick dagen som vanligt men på fredagen så började helvetet igen! Vi satt i datorsalen i skolan på SO lektionen men helt plötsligt så kom mamma in och såg mig djupt och allvarligt i ögonen och sa att vi skulle åka. Hon hade redan pratat med min lärare så det var bara att åka.
Tja!
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|