Åh vad skönt det var att få åka iväg till stallet och rida ett dressyrpass mitt i alla känslor som jag hade när jag kom hem från förskolan i eftermiddags. Jag känner mig faktiskt väldigt nöjd med kvällens ridlektion. Fick min fina prins Billy igen, han är alltid så himla glad när jag kommer (eller, typ när vem som helst kommer hehe). Kände typ ingenting inför lektionen, varken att jag var peppad eller osugen, så jag hoppade upp på hästryggen med en känsla i kroppen att det bara var skönt att vara i stallet, vilket jag tror var en rätt så bra inställning.

Vi tog en runda i skogen innan vi gick in i ridhuset för att jobba igång. Red för en gång skull inte för Åsa denna gång, utan för Anette. Vilket var väldigt kul och ganska så passande för mig just nu för mig. Det var typ hundra år sedan som jag red för henne och nu inser jag igen hur nyttigt det är att inte rida för samma ridlärare hela tiden utan att byta lite då och då. Kul iallafall!

Idag jobbade vi lite med bommar, på böjda spår och tempoväxlingar mellan skritt, trav och galopp. En mycket givande lektion och roligt med övningar där man känner skillnaden från första gången man gör den till den sista. I början när vi red på volterna och över en bom som låg på medellinjen så tyckte jag att allt kändes fel. Det kändes som att han bara tryckte sig in mot mitten och jag hade ingen chans att hålla emot. Men när vi började rida serpentiner så började det lossna lite och det kändes bättre. Vi red en av mina favoritövningar med serpentiner där man travar på den första bågen, skrittar i mittenbåken och fattar galopp på sista bågen. Som vanlgit så var det svårare att fatta högergalopp men fick till en bra fattning iallafall, vänster gick bättre. I slutet så skrittade vi på volterna och minskade dem och där kände jag att han verkligen gick superfint! Mjuk i båda sidorna och sökte sig verkligen nedåt! Fina Billy <3

Hej på er. Nu är jag hemma efter en dag på förskolan. Min absolut sista dag som VFU-student. Har sjukt mycket blandade känslor i huvudet just nu. Vet inte riktigt vad det är jag känner bara att det är ganska jobbigt just nu. Har sagt hej då till alla på förskolan och nu när jag kom hem så insåg jag att det var för sista gången. Eller, jag kommer ju självklart att hälsa på ibland men det är ju inte samma sak. Jag sitter faktiskt här och gråter lite för jag kommer sakna alla så mycket. Dagen flöt liksom bara på och jag har inte riktigt känt efter eller tänkt särskilt mycket på att det har varit den sista dagen idag. Har bara kört på som om det vore vilken dag som helst. Så ja, nu börjar känslorna komma ikapp. Så jag tänkte faktiskt sluta skriva nu så jag inte blir mer känslosam och gå och byta om istället, ska snart till stallet för att rida. Kanske lika bra det, så jag inte stannar i dessa knäppa känslor för länge ;). Det är fredag idag också, det har jag nästan glömt! Puss på er, återkommer om ridlektionen ikväll.