Jag och ridning går inte hand i hand just nu kan jag känna. Jag avskyr att jag är så förvirrad och inte vet vad jag tycker och tänker! Det känns verkligen som att det har tagit stopp just nu, jag kommer inte kunna komma längre och allt är på grund av min funktionsnedsättning! Ja, jag förstår att det inte är lika lätt för mig och ja jag förstår att jag inte kan göra vissa saker. Men jag vill!! Jag vill så jävla mycket och så är det massa proteser som sätter stopp för det! Det är inte så att jag har som mål att rida paralympics, men att varje vecka få känslan av att något blir bättre och bättre önskar jag att jag kunde få. När jag känner så här så är jag iallafall så otroligt glad och tacksam över att jag rider för Åsa. När jag tycker att det är frustrerande och jobbigt när jag inte kan på grund av min funktionsnedsättning så visar hon ändå att hon förstår och att det är okej att känna frustration, men det kan alla andra också göra, jag är inte ensam! Hon säger som det är och ger verkligen aldrig upp, utan kommer med förslag på hur vi ska göra för att det ska bli bättre för mig. Hon ser mig alltid på lektionen, även om hon står och förklarar hur de andra ska rida så är hon alltid väldigt noga med att prata med mig ändå och säga att jag gör på mitt sätt och utifrån det så hjälper hon mig. Världens bästa ridlärare!

Nu till lektionen då, fick rida på Billy och i det stora hela så gick det väl ändå bra, trots att ajg hade svårt att acceptera att det är svårare för mig ibland. Vi började med halter vid varje bokstav och efter det så gick vi vidare med trav-skritt övergångar vid varje bokstav, riktigt jobbigt då man hela tiden måste vara med och verkligen RIDA! Men jag tyckte att Billy lyssnade jättebra redan från början! Det var snarare så att gasen fungerade bättre än bromsen ;).

Sedan red vi lite på volterna, flyttade undan innerskänkeln några varv för att sedan fatta galopp. Det är nu mitt stora problem börjar! Jag kan verkligen inte galoppera! Eller, kan och kan. Att fatta galopp är verkligen inga problem, inte ens i höger, men tt hålla igång den i höger är nästintill omöjlig! Billy bara drar in mot mitten och jag har ingen chans tt hålla emot med min protes! I vänste så går det betydligt mycket bättre vilket man också märker tydligt! Dettta tycker jag är jättejobbigt! Att det ska vara så jävla svårt, ska det vara så att jag bara får aceptera att jag inte kan rida i galopp i högervarvet!? Jag blir bara så frustrerad och mitt självförtroende sjunker till noll och jag känner att jag verkligen inte ska rida med vanliga eftersom jag inte ligger på den nivån.

I slutet så travade vi av dem iallafall och då tyckte jag att Billy gick superfint emellanåt, han blev lite spänd när det blev trångt vissa stunder, men annars så sökte han sig verkligen nedåt och travade på i en fin takt!

Som jag har tjatat i flera år och pratat om denna utbildning. Nu, flera år senare så ska jag äntligen få gå på den första delen av Ledarutbildning för ryttare med funktionsnedsättning. Anmälde mig precis! Denna utbildning är till för alla, alla ungdomar som hjälper till i stallet när det är ridning för funktionsnedsatta, alla ridlärare, alla resurser, ja de som helt enkelt känner att de vill gå! Den 8-9 November är det dags på Djursholms ridskola, tror jag kommer gå därifrån med mycket inspiration!