För en månad sedan var jag 110% säker på att jag skulle lägga ned allt som hade med hästar och ridsport att göra. Jag gick till kassan i stallet och hämtade en avanmälningsblankett, började rota igenom vilka kläder jag skulle sälja, funderade ut vad jag skulle säga till alla styrelser jag sitter i att jag skulle avgå och förberedde mig mentalt på att jag inte skulle komma tillbaka till stallet på vårterminen.

Under mina 16 år på hästryggen och 5 års engagemang på distriktnivå och nu även på förbundsnivå så tror jag aldrig att jag har tvivlat på mig själv så mycket som jag har gjort nu under hösten. Självklart har jag haft mina dippar och bara velat ge upp ibland, men denna gång så har jag verkligen känt att jag är helt fel ute. Att jag inte hör hemma i ridsporten längre. Det har känts som att jag har gjort allt fel, att jag inte är så kompetent som folk vill och kanske tycker att jag ska vara, att jag inte är tillräckligt engagerad and so on. Det har verkligen varit tungt. Jag vet inte hur många gånger som jag har gråtit i duschen efter en ridlektion, eller efter ett möte eller bara tanken på att jag har känt mig så himla usel på allt som har med hästar att göra. Jag har alltid sett mig själv som en person som aldrig ger upp, men denna termin så har jag verkligen känt att jag inte bryr mig lägre. Folk får tycka att jag inte klarar av motgångar och att jag inte kämpar, bara jag slipper allt skit.

Men någonting hände. Det började med ett samtal med Åsa och i helgen så tror jag att det är första gången på flera år som jag verkligen har känt att jag varit på rätt plats. Att gå FU1, ledarutbildning för funktionsnedsättning och delaktighet fick mig att inse hur mycket jag älskar ridsporten. Jag hade aldrig varit den jag är idag om jag inte hade fått chansen att börja rida som liten, eller engagera mig på distrikt och förbundsnivå. Aldrig! Efter helgen så har jag heller aldrig känt så starkt för något i hela mitt liv. Jag vet vad jag vill göra med mitt liv, jag vet att det inte är omöjligt och jag fick i helgen bekräftelse på att det jag vill göra är så otroligt viktigt. Att jag är viktigt och att jag minsann kan! Jag är så otroligt tacksam över alla fina människor som tror på mig oavsett vad. Som hela tiden måste påminna mig om att jag är bra på det jag gör.

Jag skulle ljuga om jag säger att jag har världens bästa självförtroende nu helt plötsligt, jag tror att jag måste jobba lite på det då jag fortfarande känner mig ganska skör. Men jag ljuger inte när jag säger att jag till våren efter alla om och men kommer fortsätta att engagera mig och rida. Jag ska kasta avanmälningsblanketten och börja se allt det fina som jag har missat under denna termin. Jag vet att jag gör rätt val att inte lägga av med ridsporten. Ridsporten är en del av mig och jag är en del av ridsporten. Så kommer det alltid att vara!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...