Jag önskar att jag kunde skriva att jag svävar på moln efter denna ridlektion som jag red ikväll, men tyvärr så är det typ tvärtom. Fick Billy denna kväll också, jag ville egentligen inte ha honom samtidigt som jag ändå förstår att beroende på hur jag känner för lektionen så påverkar det hur det går, så jag försökte verkligen tänka att det skulle bli kul. Har ingen lust att skriva så mycket idag då jag är så sjukt besviken, frustrerad och arg just nu över allt. Men vi travade igång hästarna lite på fyrkantspåret, fattade lite galopp åt båda varven och sedan satte vi igång med kvällens övning.

Tyckte att han kändes bra i början när vi travade igång dem, han lyssnade jättebra på både start och stopp men var något emot skänkeln. Efter lite skrittpaus så skulle vi rida en svår men ändå rolig övning som innehöll skritt, skänkelvikningar och galopp och då började det kaos för min del. I högervarvet så var det svårt att hålla igång galoppen och när jag väl fick igång den så kunde jag knappt skta av till skritt där vi skulle skritta. I vänster så red jag slarvigt men fick till fina galoppfattningar. Det som gick bäst var skänkelvikningarna, eller det kändes iallafall bra, är lite svårt att veta exakt då jag inte kunde kolla i spegeln 80% av gångerna hehe.

Jag vet inte riktigt varför och jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte kan rida Billy längre. Antingen så kan jag inte rida längre eller så är han för svår helt enkelt. Hans svåra sida är min svåra sida=att det ibland blir omöjligt att göra vissa övningar! Att rida med den nya foten var inte det bästa heller, jag avskyr när allt ska krångla så här, ont i ryggen fick jag också då jag spände mig hela tiden på grund av foten, hamnade liksom ur balans hela tiden! Har ingen motivation att rida alls nu längre. En enda kaoslektion och jag vill lägga av igen, jag fattar inte hur det har kunnat bli så här...

Idag när jag kom hem från skolan och kollade posten så fick jag en glad överraskning. Ett kort med en gul ros på låg i brevlådan adresserat till mig. Detta kort är bland det finaste kortet jag har fått i mitt liv och det är inte för att det är en gul ros på, utan för att det är från en av de finaste personer som jag vet. En av mina stora förebilder. När jag är ledsen ska jag plocka fram detta kort och läsa det om och om igen tills jag blir glad igen. Kunde knappt tro att det var till mig. Vet ni vem det var ifrån? Ingen mindre än från världens bästa Helen Sjöholm. I lördags när jag var på Livet är en schlager så hade jag köpt med mig en blombukett och skrivit ett brev till henne som hon fick efter föreställningen och hon valde att svara! Detta kommer jag leva på länge, världens finaste och vackraste Helen Sjöholm!

God eftermiddag på er vänner. Sitter just nu i soffan med min filt över mig för det är så kallt. Har precis ätit upp min tunnbrödsrulle som jag köpte på vägen hem och mår faktiskt lite illa, åt nog för fort tror jag. Eller så är det magkatarren som spökar. Imorse stod klockan på 06:30 och en timme senare var jag på väg till skolan för att ha gruppredovisning. Det var också sista seminariet för denna kurs, imorgon och nästa vecka är det examinationsarbete som gäller! Men åter till dagen, vi hade redovisning och allt gick bra. Dock så var jag sjukt trött! Den sista timmen när vi gick igenom all kurslitteratur så höll jag seriöst på att somna, tänkte att jag skulle vila ögonen lite men jag kände att när jag blundade så somnade jag nästan direkt, kände mig nästan som barnen på förskolan när de håller på att somna vid matbordet haha. Vid 12 så slutade och så åkte jag hem till Spånga igen. Alldeles strax så tror jag att jag ska försöka kravla mig upp ur soffan och börja städa och julpynta mitt rum, måste bara orka resa mig upp haha. Nä vänner, återkommer senare, hej så länge!

bild från i somras