God kväll på er snyggingar. Sitter i soffan efter en god middag och är helt slut som artist känner jag. Har lite ångest över att det inte har känts som helg de senaste dagarna och så vet jag att jag har en proppfull vecka som startar imorgon. Men det löser sig på något sätt, det gör det alltid. Idag gick jag och A upp och åt frukost vid 11, blev en sen kväll igår så vi var ganska trötta, dock så kunde jag bara sova till typ 09:30, men då hann jag göra lite annat innan frukosten. Vid typ 12 så begav vi oss in till stan för att shoppa litegrann, för mig blev det bara lite köp på body shop, ska försöka spara massa pengar till USAresan nu och inte slösa en massa. Vi gick runt i några timmar och kollade i massa affärer och gick förbi julskyltningen på NK också, nu börjar julkänslorna komma på riktigt kan jag säga! Efter ett tag så började jag få jätteont i mina stackars fötter så då satte jag mig på Waynes och tog en fika medans A gick ett sista ärende. Det sista jag gjorde var att vinka av A och så åkte jag hem till Spånga igen efter ett toppendygn med min kära barndomsvän. Ikväll blir det lugnt och skönt som det ska vara en söndag, kram på er!

God morgon på er mina vänner. Jag är fortfarande helt tagen och salig över igårkväll. Jag har varit på många musikaler i mitt liv, men jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjorde igår. Det var som att någon hade satt på en kran och tårarna bara rann helt okontrollerat. En fantastisk fin och välgjord musikal var det och jag vill se den igen och igen och igen. Har ni inte sett den så gör det! I början av premiären så läste jag både ris och ros om Livet är en schlager, mycket negativitet om att den var för lång. Men jag kan säga att jag hade kunnat sitta där och kollat lika länge till, tänkte inte alls på att den var något längre än vad det brukar vara.

Det var så otroligt mycket humor blandat med allvar. Johan Glans och Måns Möller gör så man skrattar så man fick ont i magen samtidigt som Peter Jöback gör att man inte kan sluta gråta. Vissa scener tog man till sig så hårt så man kunde inte se någon glädje överhuvudtaget helt plötsligt, otroligt starkt! Andra akten så tror jag att jag grät mer än skrattade och när Peter Jöback och Jonas Helgesson kollar på mig och själva börjar gråta ännu mera så blev det magiskt och så himla fint. Ord kan inte beskriva vilken fantastisk ensemble som medverkar, Helen Sjöholm med sin fantastiska röst och skådespeleri, Peter Jöback som (en sjukt snygg!!) transa, Jonas Helgesson som ställer sig upp och säger att "CP är någonting man har, inte någonting man är" och vilken fantastisk person Jonas Gardell är som kämpar för alla människors lika värde! Jag önskar att jag inte bara köpte blommor till Helen Sjöholm, utan till ALLA som har gjort att denna musikal visas.

Första gången jag såg filmen Livet är en schlager kommer jag aldrig glömma, jag minns att jag redan då blev så tagen av allvaret och hur samhället ser på funktionsnedsatta och jag kommer heller aldrig glömma denna otroligt välgjorda och fina musikal. Filmen har stärkt mig i många år och denna musikal kommer jag alltid att bära med mig, den kommer ha en speciell plats i mitt hjärta då jag känner att jag i vissa delar kan känna igen mig.