God eftermiddag på er alla fina. Inatt sov jag i 12 timmar, men har vaknat ganska mycket under natten. När jag gick och la mig igår så hade jag lite ont i kroppen efter ridlektionen men tänkte att jag det nog skulle gå över under natten, icke sa nicke. Idag har jag ont exakt överallt! Det är inte träningsvärk utan någon annan slags smärta, tror att Billy är lite för tung för mig att rida. Han orkar inte riktigt bära sig själv, utan man får hjälpa till lite och då strejkar min axel och nacke. Så idag har jag verkligen tagit det lungt. Har inte riktigt varit på topp varken psykiskt och fysiskt ärligt talat. Nu de senaste timmarna så har jag druckit massa te och klippt och klistrat lite. Har under alla mina år som jag lyssnat på Carola samlat bilder på henne från massa tidningar och samma sak med Sarah Dawn Finer, så har haft massa tidningar liggandes, men inte nu längre. Samtidigt som jag gjorde det så rullades mellolistan på spotify för att tagga inför ikväll. Om tre timmar sitter Elin och jag i friends för att se finalen live, PEPP! Så med tanke på att jag inte varit på topp idag, så behövs denna kväll!

Älskar tulpaner <3

Igår sen eftermiddag så släpptes Gevalias nya reklamklipp som vi i Du kan sjunga gospel var med på under morgonen. Ett jätteroligt uppdrag, men kallt som sagt. Tur att det fanns kaffe och att vi kunde sjunga och dansa oss lite varmare iallafall :). Här kommer det!

Hej på er snyggingar. Jisses vilken kaosridlektion jag hade ikväll! Efter detta inlägg ska jag glömma bort detta och tänka framåt istället, för kvällens ridpass var under all kritik. Till och med mitt sämsta ridpass någonsin på Jissa var bättre än detta. Hade god lust att hoppa ned till en nybörjarlektion för det var ungefär så jag kände mig. Förmodligen så hade det gått bättre för någon som knappt har ridit än vad det gjorde för mig ikväll. Fick rida Billy kom jag på att jag glömde nämna, det var ju ett antal månader som jag red honom och jag minns senaste lektionen som kaos. Sist jag egentligen skulle ha honom så fick jag byta häst i sista minut då jag psykiskt kände att jag inte skulle klara av att ta mig an honom den dagen, men idag kände jag mig ändå starkare så jag hoppade upp på honom ändå.

Asså, egentligen så kommer jag typ inte ihåg något från lektionen mer än Anettes röst som säger "halvhalt Elin" och att jag inte kunde fatta galopp i varken höger eller vänstervarv. Han var iallafall väldigt pigg idag, vi övade på framdelsvändningar, red massa massa volter i alla hörn och fattade lite galopp på långsidorna. Det är en stor skillnad på Jissa och Billy, så jag kan på ett sätt förstå att det inte gick så bra. Men herregud, man ska väl kunna rida fler hästar en bara en häst i stallet! Jissa behöver man inte peta så mycket på, utan hon fattar ändå vad hon ska göra medan Billy måste man vara övertydlig på. Så ja, jag är ju van vid någon som man inte behöver vara så tydlig med på gott och ont. Jag försökte verkligen jobba mycket med halvhalter, speciellt i slutet när Anette hade tjatat en stund och jag försökte verkligen att fatta galopp i båda varven, men att det misslyckades var helt och hållet mitt fel. Hade dålig balans, kändes som att jag aldrig hittade takten och han bara sprang på i solvallatrav. Såklart.

Är på ett sätt glad över att jag red för Anette ikväll, hon är så himla lugn och gör inte så jag stressar upp mig själv, utan istället kan ändra övningen så jag ska få till lite galopp iallafall. Inte för att det hjälpte då jag inte kunde hålla igång galoppen när han väl galopperade. Nä hörni, jag ska sluta älta detta nu. Det gick skit, jag har blivit knäckt psykiskt men känner ändå att jag ser fram emot tisdagens lektion, oavsett vilken häst det blir. Trots att jag var så himla besviken på mig själv efter ridlektionen så kände jag ändå att jag bara ville sitta upp igen och försöka tills jag fick till den där jäkla galoppen. Är så glad att jag har den där envisheten, utan den så hade jag nog slutat rida för flera år sedan. Nu stoppar jag denna lektion långt bak i minnet och taggar till på tisdag istället. Det kan inte gå bra jämt. Bryt ihop och kom igen och it´s all about attitude har Vällingbys två bästa ridlärare lärt mig, jag försöker allt vad jag kan.

Gammal bild på oss två. 

Hej på er vänner. Inser nu när jag satt mig i soffan att det inte var en sådan bra idé. Har varit vaken sedn 5 imorse så känner att jag håller på att somna nu haha. Helsike vad kallt det var ute i morse alltså! Åkte in till stan så jag var där innan 7 på morgonen för att möta upp Du kan sjunga gospelkören då vi skulle medverka i en flashmob i sammarbete med gevalia och inför mellofinalen imorgon. Vi sjöng Kicki Danielssons gamla dänga, Bra vibrationer och hade det sjukt trevligt-men kallt! Men vi blev iallafall lite varm i kläderna av dans och sång. Det kommer upp ett klipp nu någon gång under dagen på detta så ska försöka visa det här då när jag hittat det. Kollade på en mobilinspelning nyss och det lät sjukt bra måste jag säga! Bättre än vad jag trodde då det känns som att det inte låter lika maffigt när man står mitt i kören liksom haha. Härligt att börja denna fredag med sång i allafall.

Efter det lilla uppdraget så gick jag till espresso house och tog en kaffe och åt lite frukost samtidigt som jag hade Carola i öronen, himla mysigt att sitta där och ta det lugnt när man ser alla stressade stockholmare kriga fram på centralen i rusningstrafik haha. Åkte vidare till skolan efter en timme ungefär, vi var ganska få och vi alla kände att det vi gjorde var ganska så meningslöst, så vi var väl sådär måttligt intresserade. Fick lite dåligt samvete efter lektionen att vi betedde oss som flamsiga snorungar, men vi (eller jag iallafall) kunde verkligen inte hålla mig. Tror vi hade väldigt kul i varandras sällskap iallafall :). Nu har jag kommit hem och ska försöka hålla mig sysselsatt så jag inte somnar på soffan. I kväll blir det ridlektion för Anette, äntligen! Kommer garanterat att somna ovaggad ikväll!

God (sen) kväll på er alla fina där ute. Nu är jag äntligen hemma i värmen igen och ska alldeles strax gå och lägga mig. Klockan står på 05:00 imorgon inför ett sånguppdrag mitt i rusningen med kören, så jag behöver massa sömn och vila rösten så jag orkar sjunga tidigt imorgonbitti. Ikväll har jag ju som jag nämnde tidigare varit ute på Djursholms ridklubb för årsmöte med DUS. På vägen hem nu så räknade jag ut när jag åkte och nu när jag kommit hem, jag har varit borta i sex timmar(!!) jisses vad länge alltså! Det gick iallafall jättebra ikväll, föreläsning med Nina Hofmann, lite prat om CUS, årsmöteshandlingarna och sedan tacos. Allt gick smidigt och bra måste jag säga och det är alltid trevligt att se så många positiva ungdomar i distriktet! Det känns väldigt konstigt att inte vara ordförande för denna fantastiska styrelse längre, men ändå skönt att inte ha huvudansvaret. Det som grämer mig mest är att det känns som att vissa inte tycker att jag har gjort ett bra arbete. Men ska sluta tänka på det nu och istället fokusera på min nya roll i styrelsen som ledamot. Tror att detta året kommer bli otroligt kul och våra två nya ledamöter tror jag kommer göra ett strålande jobb, för att inte tala om resten av styrelsen! Jag både hoppas och tror att vi kommer bli ett härligt gäng som arbetar ridsporten vidare. Är så taggad inför detta år känner jag nu!

Avtackad och redo för att åka hem och tagga inför styrelsearbetet 2015!

Hej på er fina nu. Har typ världens huvudvärk idag, men jag hoppas att den går över snart. Under denna vecka så har jag suttit med vår sista skriftliga examination i denna kurs, imorgon ska den vara inlämnad och jag började ganska sent så det har bara varit att gilla läget. Mia och Vånkan har varit här under veckan så har vi hjälpt varandra. Idag var bara Vånkan här, men nu är vi minsann klara! Eller, det känns alltid som att man har glömt något och att man kommer åka dit på plagiat eller något. Men nu har jag lämnat in den och kan inte ångra mig mer, vill knappt få reda på betyget haha. Skönt att den är inlämnad iallafall! Om 45 minuter åker jag mot djursholm för att ha Årsmöte med DUS, kommer nog inte hem förs vid 22 kanske så vi får se om jag tittar in här då. Annars återkommer jag imorgon, ska upp 5 imorgonbitti-gäsp! Nä vänner, nu måste jag ta hand om lite disk. Kram på er!

Vår på riktigt när man börjar se blommor i trädgården <3

Okej, nu är det dags. Efter mycket tänkande fram och tillbaka, möten och diskussioner med andra så kommer jag i morgon på DUS årsmöte att avsäga mig uppdraget som ordförande i styrelsen. Jag hade egentligen planerat att sitta kvar i ett år till som ordförande, men andra utmaningar har dykt upp och jag känner att jag inte heller gör ett tillräckligt bra jobb för DUS i den position som jag är i just nu. Jag kommer backa och ta en ledamotroll i styrelsen nu efter årsmötet och finnas som stöttning för den nya ordförande. Jag har varit otroligt kluven i detta beslut då jag som sagt hade planerat att sitta kvar som ordförande i ett år till. Jag känner mig inte helt nöjd med min prestation och på något sätt så kan jag inte låta bli att känna att jag har gjort människor besvikna och att jag har misslyckats med mitt uppdrag, men min magkänsla har sagt att jag borde ta ett kliv tillbaka, ta mig an andra utmaningar och försöka att få tillbaka glädjen och självförtroendet i det jag gör. 

Det slutade tillslut med att en klok vuxen fick säga nej åt mig. Hur tråkigt det än känns så är jag säker på att det är rätt beslut. Jag har suttit som ordförande i DUS styrelse i två år, men det känns som att det lika gärna hade kunnat vara fem då jag har varit med om  så himla mycket kul. Två år med blod, svett, tårar och skratt. Jag har lärt mig så otroligt mycket på dessa två åren, både om mig själv och även om ridsporten. Hur jobbigt jag än har tyckt att det varit i vissa perioder, så har det varit värt det. Det positiva har vägt upp så mycket mer än det negativa. Det har varit så otroligt kul att få leda en styrelse, att sitta i distriktstyrelsen som ungdomsrepresentant och få känna och lära sig av ännu fler fina ridsportare och verkligen se på riktigt vilken fantastisk sport jag håller på med, hur mycket vi barn och ungdomar får chansen att påverka.

Ska jag vara ärlig så känns det lite sorgligt just nu. Lite som att jag ska lämna över en viktig del av mitt liv till någon annan och lägga det i någon annans händer. Det kändes svårt i början att släppa taget om mitt ordförandeuppdrag då jag inte är så nöjd med mitt arbete men också för att det på något sätt har betytt så otroligt mycket för mig, men jag är inte ett dugg orolig för DUS framtid och det ska bli skönt att få sitta kvar som ledamot i styrelsen igen innan jag tackar helt för mig. Det jag mest kommer sakna är nog den nära kontakten med disktriktstyrelsen, har alltid gått från deras möten och konferenser med ny pepp och energi. Det jag kommer sakna minst är nog all press och alla krav jag satt på mig själv under de senaste två åren. Imorgon kör vi årsmöte på Djursholm, jag lämnar över stafettpinnen till en tjej som jag vet kommer klara detta galant och jag påbörjar mitt fjärde år i styrelsen, pepp!

För två år sedan som nyinvald ordförande för Stockholms DUS.

Varannan söndag så försöker jag prioritera att vara med på Ung cancers pärldagar i Stockholm. Inte bara för att pärla så många armband som möjligt, utan för att den tiden även är min terapi. När jag sitter där så ser jag alltid så många starka cancerkrigare som är och pärlar. Jag ser krigare som är mitt i helvetet och precis börjat tappa sitt hår eller redan har gjort det, men också de som är på väg tillbaka till verkliga livet igen. Varje gång jag ser dessa kämpar så slår det mig hur starka och modiga de är. Jag önskar att jag också var så stark när jag var sjuk. Att jag vågade gå ut utan peruk och säga "det är fortfarande jag, men utan hår”, att jag jag vågade visa mig.

Den dagen för ungefär tre år sedan när jag rakade av mig mitt hår, satt jag i min pappas knä och grät efteråt. Jag var 21 år och kände att jag precis hade blivit av med min identitet. Håret var så mycket viktigare för mig än vad jag trott. Jag skämdes. Jag kände mig naken, blottad och var rädd för att folk skulle titta eller fråga, eller värst av allt: Tycka synd om mig. Allt jag ville var att få tillbaka mitt älskade hår. Jag hade inte valt detta själv! Jag ville inte att alla skulle veta att jag hade cancer och gjorde allt för att dölja mitt skalliga huvud.

Nu, tre år senare så kan jag fundera på vad jag skämdes så mycket över. Skämdes jag verkligen över att en sjukdom som kunde ta mitt liv hade trängt sig in i min kropp? Skämdes jag över att kämpa? Nu i efterhand så tycker jag att det är helt vansinnig. Att jag skämdes för att överleva. Att jag bara ville låtsas som om ingenting hade hänt. Det går inte. Det går inte att låtsas som ingenting när man är mitt uppe i sin livs fight! Jag har insett det nu. Tackvare Ung cancer och alla er krigare som kommer på pärldagarna. Tack för att ni vågar, tack för att ni får mig att förstå hur mycket klokare jag blivit genom min cancerresa. Tack för att ni får mig att vara stolt över att jag kickade cancerns ass. Tack för att ni är just ni. Ni är så otroligt grymma, ge aldrig upp!

juni 2012