Alltså vilken knäpp dag har har haft och fortfarande har idag! Jag vet inte om det är PMS som spökar eller om det är sjukhuset som får mig att bli så här knäpp. Ni vet när man vissa dagar bara vaknar upp och är så arg, så less och så ledsen på samma gång? Så har jag haft idag. Planer som blivigt ändrade fram och tillbaka men som ändå kanske var lika bra att de blev inställda då jag mår så här idag.

Kände inte av det på vägen till sjukhuset på samma sätt, men när jag var där så kändes allt så jäkla jobbigt. Jag ville bara skrika åt all personal att det inte är någon idé att de lär mig allt detta, att det inte kommer att fungera och att de aldrig kommer att förstå hur jag mår! Jag känner att det blir jobbigare för varje dag som går. Jag känner att tiden går och att jag inte tar tillvara på denna chans. Jag känner att allt bara är hopplöst. Jag blir stressad av att inte få vara stressad. Jag blir stressad av att jag just nu inte klarar av att leva det liv jag vill leva och jag blir stressad och pressad av att det känns som att de kommer och klampar in i mitt liv och har åsikter om hur jag lever det. Jag förstår varför de gör det. Tro mig, jag förstår. Jag förstår att min kropp måste hålla resten av livet och att jag måste göra något åt det. Jag känner säkert så här bara för att vi jobbar med livsvanor och allt sådant, det väcker såklart mycket tankar och känslor hos alla oss. Jag är också yngst i gruppen och alla andra önskar att de kunde få vara 25 igen då de orkade med allt möjligt och här sitter jag 25 år och känner som dem redan.

Jag tror också att detta kommer nu då jag var i stallet igår, inte i Vällingby, men i ett stall. Kom hem vid lunch, åt pannkakor fick en misstänkt ångestattack, Mötte upp Elin vid bussen efter mycket om och men, åkte hem till henne för att hämta mina tyglar, kom hem, grät lite till och nu har jag precis pratat och gråtit lite när jag pratat i telefon med Julia. Så nu känns det ändå bättre. Ska försöka lägga denna dag bakom mig och försöka på ny kula imorgon. Ta hand om varandra tills dess!

 1. Att jag har tvångstankar (eller så är jag bara knäpp). Ligger inte boken snyggt på bordet som den ska så måste jag fixa det annars kan jag inte fortsätta dagen, står inte ljusen snyggt på sina platser så måste jag fixa det också, är det lite vatten på bänkarna i köket så måste jag torka bort det (helst med både disktrasa och sen papper, det måste vara torrt!), har gardinerna till sovalkoven en springa och inte nuddar varandra så kan jag inte släcka lampan för att sova innan jag fixar till det. Ja, ni fattar min poäng! Det resulterar också i att jag nog ägnar alldeles för mycket tid på att bara plocka och fixa här hemma!

Den ständiga kampen när man ska gå och lägga sig! Usch!

2. Att jag faktiskt tycker att det är skönt att duscha på morgonen. Jag har alltid duschat på kvällarna då jag avskytt att duscha på morgonen då jag bara har morgonduschat när det varit operationer inbokade. Men nu är jag hellre lortig en natt extra för att jag inte orkar duscha och gör det istället på morgonen.

3. Att jag älskar att baka och laga mat! Problemet är bara att jag inte vet vem som ska äta upp allt sen! Vill liksom inte blir för tjock haha. Frysen är också full med god mat som jag lagat och det känns som om det aldrig tar slut! By the way så älskar jag att mamma har lärt mig att inte vara rädd för att krydda maten!

4. Jag tittar inte så mycket på TV. Jag har alltid varit den som haft fjärrkontrollen i knät hemma i Spånga och suttit och kollat på massa skit rent ut sagt hela dagarna. Men jun kollar jag hellre på serier eller på program jag missat via play. Nästan allt finns ju på nätet nu förtiden, så TVn blir använd ändå när jag kopplat in datorn och ser det på TV-skärmen istället.

TV-skärmen används flitigt iallafall :).

5. Att jag är sjukt oekonomisk. Jag har alldeles för bråttom med att handla och köpa saker, jag vet vad jag vill ha men jag köper det första bästa  istället för att kolla runt lite till efter något som stämmer exakt med det jag hade i tankarna och jag handlar bara det jag är sugen på just då, vilket resulterar i att jag gör av med egentligen alldeles för mycket pengar om månaden. Jag såg så mycket fram emot att få inreda mitt egna hem när jag flyttade. Problemet är ju liksom att jag handlade massa saker lite för fort, saker som jag egentligen nu 6 månader senare inte vill ha längre.