Vilken seg dag jag har haft idag. Hade planerat att göra lite olika saker men har nästan inte gjort något av dom haha. Sov som en stock exakt hela natten inatt, eller jag drömde i och för sig en sjuk dröm om att jag hade fått ett nytt jobb på en förskola och var provanställd, alla älskade mig och personalen tyckte att jag var sååå duktig på mitt jobb, snacka egoboost haha.

Under hela förmiddagen satt jag i princip i soffan och kollade på gamla Våra bästa år avsnitt samtidigt som jag typ halvsov. Just nu håller jag på att trycka i mig en chokladkaka och en mandarin, vilken nyttig lunch va? ;) Vid halv 3 åker jag mot norrviken för en myskväll med min....ja, man kan nästan säga andra familj. Får iallafall äntligen träffa Sara igen, längtar!

Nä hörni, nu har jag inte så mycket mer att komma med, ska börja fundera ut vad jag ska ha på mig ikväll och så ska jag sminka mig, ser ut som ett spöke idag!

Redan November. Jesus vad tiden går fort! Jag tycker att November är en vintermånad, förra året så kom faktiskt den första snön redan den 25 Oktober såg jag när jag kikade tillbaka i min blogg för ett år sedan. Än så har inte den första snön kommit hit, iallafall inte till Spånga när jag har tittat ut. Jag hoppas vi får vänta länge på snön i år.

November nu iallafall. Fyra dagar kvar tills jag blir 22. Ärligt talat så har jag nog lite åldersnoja. Jag vet att jag inte ska ha det men jag blir lite stressad av att fylla år har jag märkt sen jag fyllde 20. Jag blir stressad över att tiden går för fort. Jag blir stressad över att jag kanske inte har hunnit med det jag ville hinna med innan 22. Jag blir osäker i mina val, om jag tar på mig en sak hinner jag kanske inte ta på mig en annan sak som jag vill göra, kanske får jag inte ens chansen att göra den andra saken igen om jag säger nej. Jag antar att jag har blivit så här för att jag blev sjuk. Lite undermedvetet så kanske den där dödsångesten finns kvar längst in i hjärnan hela tiden som en liten djävul som dyker upp när man minst behöver den. 

Samtidigt som jag är stressad över att bli ett år äldre, trots att 22 år fortfarande inte är mycket, så blir jag glad över att tiden går. Det betyder ju ändå att jag lever. Att jag kommer framåt i livet och att jag faktiskt är tillräckligt stor för att kunna skapa mig ett helt eget liv. Att jag fortfarande har chansen att få påverka och se hur världen blir till. Det är jag tacksam över. Att jag lever, här och nu.

Vet inte riktigt vad detta blev för något inlägg egentligen, det var inte meningen att jag skulle börja skriva om min födelsedag och åldersnoja. Vi säger väl välkommen November, kör så det ryker!

En nybliven 20 åring.