Hej vänner. Nu är jag hemma sen en timme tillbaka ungefär efter en otroligt lång dag som först spenderades på förskolan och sen i Filadelphiakyrkan. vilken energibomb jag har fått idag! Konserten ikväll var iallafall otroligt bra. En konsert som jag kan tänka mig att gå på en gång varje år när dom har konserten. I kören så var dom ca 1000 pers och det var gaet hur många dom var, man visste knappt vart man skulle kolla för att dom var överallt haha, sjukt mäktigt blir det oxå när dom är så många! Gästartist för denna kväll var Andreas Weise, sjukt bra är han! Rolig, snygg (hehe) och musikalisk. Sen hade dom även med Du kan sjunga gospel kids med barn mellan 6-16 år i kören som fick vara lite förband åt stora kören, jättegulligt var det och en avslappnad stämning genom resten av kvällen då det var okej att barnen sprang omkring lite och dansade bredvid scenen och liknande, fint! Konserten höll på i ca 1,5 timme och det var allt mellan jazz, gospel och vanligt pop.

Nu är jag ännu mera säker på att jag vill stå där uppe på scenen med 1000 andra och sjunga nästa år, men jag måste nog försöka klura ut ett någorlunda fungerande schema först och verkligen fundera över om jag har tid med att sjunga en kväll i veckan. Åh andra sidan så är sången en otroligt viktig del av mitt liv och jag blir så otroligt glad av att sjunga så kanske är det så att jag får försöka göra mig tid för att må bra i själen. Här kommer några bilder från kvällen, hela kören fick inte plats på bilden, tänk er typ 300 pers till som står på sidorna.

Åh, jag har ju helt glömt bort att berätta. Vet ni vad som hände i onsdagskväll? Hur ska ni kunna veta det förresten haha. När jag satt i bilen på väg hem från stallet med en vänsterarm och hand som gjorde ont, en mage som jag hade ont i och lite småbitter över en dålig ridlektion så öppnade jag mejlen och fick ett glatt överraskande.

Jag vet inte om och hur mycket jag egentligen får berätta eftersom allt inte är bestämt och klart än, men det hela handlar om ett väldigt roligt och spännande uppdrag inom ridsporten som jag har blivit tillfrågad om jag vill vara med och bidra i. Att delta på aktiviteter, forum, träffar och allt inom ridsporten öppnar verkligen många dörrar och jag är otroligt glad och tacksam över detta erbjudande som jag har fått. Jag ser verkligen fram emot att se hur det hela slutar. Allt är som sagt inte bestämt och spikat än och jag kan tänka mig att det inte blir klart förs om några månader, så ni får gärna hålla era tummar att allt går vägen för mig och att jag ännu en gång får göra en av alla saker som jag brinner för! Guud så spännande! :D

"Det är bara fyra månader med cellgifter så jag kommer nog tillbaka snart. Om allt går som det ska så kommer jag redan tillbaka på måndag efter sjukhuset." Vi sitter inne på småbarnsavdelningen på min VFU-plats onsdagen den 18 januari 2012 jag, personalen på avdelningen och några nyvakna barn som leker på mattan i mitten. Jag hade dagen innan fått två samtal från min läkare där jag på det första samtalet fick besked om att jag skulle sättas in på fyra månaders cellgiftsbehandling och det andra samtalet senare på dagen att det skulle sättas igång redan på måndagen veckan som kommer.

När jag hade lagt på efter det första samtalet så fortsatte jag jobba på som vanligt den tisdagen, ingen skulle få se mig svag, jag kände inte personalen så pass väl tyckte jag så jag bara kunde ställa mig och säga "hej, jag har cancer och väntar bara på en tid för att få börja min behandling, bara så ni vet liksom." Framåt lunch så insåg jag att jag inte riktigt kunde hålla allt hemlig längre. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände att jag var tvungen att berätta vad som på gick i mitt liv och att jag egentligen inte visste hur min framtid skulle se ut. Jag berättade. Dom lyssnade och stöttade. Dom var så fina mot mig allihopa. Jag var så otroligt tacksam redan då att jag hade hamnat på ett sådant bra ställe som tog situationen som den var. Det jag inte visste då var att jag på onsdagen skulle vara tvungen att berätta att behandlingen skulle starta redan på måndagen veckan efter.

Jag samlade kraft under förmiddagen på onsdagen och klarade tillslut av att berätta om samtalet jag fick på vägen hem från förskolan dagen innan. Min puls jobbade på i högvarv och jag fick kämpa för att hålla tillbaka tårarna när jag satt i soffan bredvid min handledare och resten av personalen och uppdaterade dom, helst av allt så ville jag bara ligga i sängen hemma och skrika och gråta ut min frustration och rädsla. Men jag ville vara stark, för min skull och för alla andras. Jag gjorde allt för att inte göra en sån stor grej av det, jag ville inte vara den som man tyckte synd om och förklarade att det skulle gå bra. Cellgiftsbehandling var ingen big deal, det skulle bara vara fyra månader, jag skulle tappa hår och må illa. Typ. Jag var fast besluten att jag skulle komma tillbaka redan efter sjukhuset på måndagen och fortsätta min praktik och att jag inte behövde ta något studieuppehåll. Värre saker hade jag nog varit med om i mitt liv, typ alla operationer och mått illa hade jag gjort så mycket i mina dagar så det skulle nog inte vara någon fara, detta skulle jag minsann klara av. Personalen på förskolan tittade på mig och svarade "Ja, vi får se helt enkelt. En dag i taget." Så rätt dom hade. Så naiv jag var. Jag förstod inte vad allt innebar förs efter den första behandlingen, hur allvarligt detta var. Att jag hade cancer. På riktigt.

God morgon på er mina vänner. Det var en aning tungt att gå upp idag måste jag erkänna, somnade nog inte förs vid 1 tror jag. Nu är det iallafall Måndag och en ny vecka, börjar denna vecka med en heldag på förskolan så denna vecka kan ju inte bli dålig när man får ladda batterierna där. Just nu sitter ajg i soffan med en kopp te och lyssnar på Carola. Försöker komma in på skolans hemsida och lite annat men vårt internet, eller om det är Telia som strular gör att man bara kommer in på yahoo eller att sidan inte hittas, blir helt galen!! Idag har ajg sjukt ont i min hand oxå, det gör till och med ont att skriva nu...konstigt, hoppas att det inte håller i sig till jag ska ta blodprov om några veckor, kan bli jobbigt då!

Men iallafall, idag blir jag sen hem. Vet inte om jag har sagt det, men mamma och jag ska ju på konsert idag. Fick biljetter till Du kan sjunga gospel nu ikväll när jag fyllde år. Hinner nog inte ens hem emellan, så vi får se helt enkelt hur mycket klockan blir i eftermiddag, en bra kväll kommer det garanterat bli ändå! Ha en bra måndag nu, kram!