Direktlänk till inlägg 30 oktober 2016
De senaste veckorna så har jag verkligen saknat stallet och ridningen. Jag saknar att få skit under naglarna, att få lukta häst, att få torv i hela ansiktet när man myser med hästarna, att höra Jissas gnägg när man kommer och hälsar på henne, att rida och känna träningsvärken nästa dag, att få skratta med vänner, att höra Åsas stämma direkt när man öppnar dörren till något ridhus, att under de kalla månaderna på året ställa sig frågan varför man sysslar med denna sport när det är så kallt och geggigt, att några sekunder senare bli påmind om varför, för att känna kärleken mellan häst och människa när en varm mule vilar på axeln. Jag saknar det så mycket så fruktansvärt mycket så hela kroppen skriker. Jag vet att det bara är att höra av sig, att åka till stallet och klappa på Jissa, men jag tar mig inte dit. Det känns som ett berg att bestiga och jag vet inte riktigt varför. Det är så lätt att säga till andra att det kommer att lösa sig eller att jag ska ta tag i det, men ändå så gör jag det inte.
När det väl kommer till kritan så inser jag att jag fortfarande står kvar på samma ställe och trampar. Det är som att jag ser till att fylla livet med andra saker för att jag inte ska tänka på hur ont detta gör och jag ljuger för andra och mig själv när jag låssats som att det inte är något stort problem. Jag vill bara stoppa tiden. Bara så jag kan reda ut alla dessa känslor och frågetecken. Jag blir så stressad av att livet rullar på och att jag inte har någon aning om hur jag ska ta mig ur detta lidande för att sedan gå vidare. Jag vill bara att allt ska vara som förut igen. Jag vill ha tillbaka min plats där inget ont kunde hända. Där stress inte existerar. Min trygghet.
God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...
God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...
Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår! Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...
“May the focus of my day be on the priorities of life. Love God, family and friends, take care of my health, and be the best I can be in all that I do.”
elin_holmer@hotmail.com
Goltz syndrom är en sällsynt, ärftlig sjukdom som karaktäriseras av hudförändringar, men som också kan drabba många andra organ, som ögon, tänder och skelett. Syndromet förekommer företrädesvis hos flickor och kvinnor. Den exakta förekomsten är inte känd. Omkring 200 personer är beskrivna i den internationella medicinska litteraturen. Man känner endast till ett fåtal personer med syndromet i Sverige. Läs mer om mitt syndrom som jag lever med här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
|||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
31 | |||||||||
|