Jag hatar denna känsla jag har i kroppen och har haft i snart två veckor nu. Jag känner igen den så väl och det sista jag vill är att komma tillbaka och sjunka så lågt igen som jag gjorde för några år sedan. Jag vill inte vara så svag, omogen och känslig som jag var då. Då var jag van vid att alltid känna en sten som tyngde mitt hjärta, för några veckor sedan så satt jag och försökte komma på något som var jobbigt i mitt liv men kunde verkligen inte komma på något. Jag var så otroligt glad och sprallig och jag kunde på riktigt säga att jag var lycklig och mådde bra utan att det kändes som om jag ljög, men någonting har ändrats nu och jag blir så förbannad på mig själv att jag börjar känna tyngden på hjärtat igen. Jag vill inte känna det jag känner för jag vet att det bara kommer bli värre då. Men det här är ingen bitter eller ledsen  blogg längre som den tidigare var så jag av slutar detta inlägg nu. 

Hej på er vänner. Måste verkligen försöka att komma igång med bloggandet igen, vi får se hur det går med det hehe. Idag har ajg iallafall haft det sista seminariet innan VFUn, det känns som att man blir mer och mer nervös efter varje seminarie för det är så mycket osäkerhet och frågor om kursen och allt. Men allting löser sig tillslut så det ska nog gå bra. På lektionen fick vi iallafall prata om hållbar utveckling och så fick vi även måla av uppstoppade fåglar, var kul faktiskt, det var några år sedan som jag målade så här seriöst och har glömt bort hur rofyllt det faktiskt är. 

ikväll blev jag tillfrågad att åka till stallet och fota Elin när hon red, men eftersom jag slutade så pass sent så hann jag inte det, synd! Det blir istället en hemmakväll framför TVn, men det är skönt det med, speciellt eftersom jag har så ont i fötterna. Nä hörni, nu ska jag gå och ta en bulle till efterrätt :D, kram!