Granen blev pyntad ikväll och jag tror att i år så tar våran hem priset för Spångas fulaste gran. Jag är glad att vi åtminstånde har en gran och den luktar jul, men ärligt talat så längtar jag lite tills den åker ut. Bättre lycka nästa år!

Den frågan har jag funderat på mycket dom senaste månaderna. Man hör så mycket överallt att människor som har gått igenom någon slags cancer plötsligt får en annan syn på livet, att det är som en liten nära-döden-upplevelse. Att man får en andra chans och att man helt plötsligt inser att livet är så värdefullt. Vissa förverkligar sina drömmar, börjar träna och leva sunt, eller kanske bara är sådär spontan för att se vad livet har att ge. Det är som att man helt plötsligt kommer på att man bara lever en gång och vad som spelar störst roll i livet.

Det känns som om jag har fått provat lite lätt hur det är att leva med cancer. Nej, det har inte varit lätt och ja, jag har varit rädd för att dö. Efter att ha gått igenom fyra månader med cellgifter, som inte är någonting jämfört med vad andra har fått eller får gå igenom så tycker jag ändå att jag borde känna en större tacksamhet till livet. Jag har inte fått någon uppenbarelse eller ett aha-moment om att jag verkligen måste leva livet till fullo. Jag känner inte att att jag uppskattar vissa saker mer nu än för ett år sedan och det känns så fel på något sätt.

Möjligtvis att jag kanske inte är hemma lika mycket som förut. Innan behandlingarna så var jag mycket hemma, ville bara äta med min familj och anpassade hela mitt liv genom tiderna vi åt middag hemma, ville åka hem direkt efter skolan mm. Nu gör det inte lika mycket att jag inte är hemma på samma sätt, jag kan äta middag ute eller komma hem klockan 20:00 på kvällen och äta då, jag kan göra något efter skolan och inte bara åka raka vägen hem.

Men är det tacksamhet? Jag älskar inte min familj, mina släktingar och kompisar mer än vad jag gjorde för ett år sedan. Borde jag det? Borde jag känna mer tacksamhet till livet? Borde jag tänka oftare nu att jag är så glad att jag lever? Vart har min tacksamhet tagit vägen? Vad ÄR tacksamhet egentligen? Jag vet inte riktigt om jag vill ha svar på dessa frågor. Kanske är det så att det bara är jag som vet svaren, bara att jag själv måste komma på vad tacksamhet är för mig?

Nu är jag tillbaka med ny kraft! Eller ja, allt är ju relativt. Snart är det jul hörni, åh vad jag längar. Ska bli så myckigt att träffa nära och kära under julen.

Jobbade ju som sagt igår. Fikan med Lisa blev inställd då det kom upp lite saker emellan, men sånt händer. Hade iallafall kul hemma hos familjen A, vi tittade på film, spelade air hockey och hade fredagsmys. Lite senare på kvällen så kom O hem så då slutade det med att vi satt i Gs säng och försökte hitta på julklappsrim. Hade riktigt kul och det blev mycket skratt! jag glömde helt bort tiden så vid hlav 1 på natten så fick jag lite bråttom hem haha. Missade pendeln med 3 minuter så var tyvärr tvungen att vänta i en halvtimme på nästa, såklart så gick mina hörlurar sönder så jag hade ingen musik att lyssna på. Trodde jag skulle dö av tristess haha!

Idag så har mamma och jag varit iväg lite och handlad, hatar att åka runt när det är så nära julafton och alla stressshoppar julklappar och kör som idioter, men jag kom hem med näsan allt ajg hade tänkt mig och allt var till mig hihi. Nu har ajg precis slagit in julklappar, skrivit lite rimm och kollat på när mamma klätt granen (vågar inte hjälpa till för då råkar ajg väl barra ner hela vardagsrummet haha). När jag har skrivit klart det här så ska jag skriva lite mer rim, hjälpa mamma med maten och sen bara vila. Blir nog lite paketinslagning ikväll oxå, men just nu så är ajg sjukt trött så känner att ajg behöver lite paus. Återkommer!