Jag vet att jag skrev om detta redan förra julen, men sången och musiken har alltid varit en stor del av mig och mitt liv.

Jag kan knappt tro att det var jag som sjöng två gånger i veckan för ungefär 5 år sedan, det är så otroligt svårt för mig att tänka mig att just jag har stått i stadshuset och sjungit för typ ett par hundra i publiken med flera andra körer och teaterbarn. Vilka otroligt fina minnen jag har från den tiden då jag kunde sjunga. I 11 år så sjöng jag i kör och 4 av dom åren så sjöng jag både i kör och tog egna lektioner. I gymnasiet så la jag sången på hyllan litegrann men jag sjöng hemma varje dag och jag deltog i alla luciatåg i skolan för att just få sjunga.  Nu har det gått över 1,5 år sedan som min sångröst försvann. En halsoperation och sen var sången över. Jag känner mig fortfarande så otroligt lurad när läkarna än idag inte vet varför min röst har blivit som den har blivit. Jag förstår att dom ville operera men det jag inte kan förstå är att dom inte kunde ha nämnt detta innan, så hade jag kanske varit mer förberedd.

Just i juletid så är detta så fruktansvärt jobbigt. Jag älskar julmusik och jag trivs så bra med att sjunga det. Men nu går inte det. Det är så otroligt jobbigt ibland att lyssna på låtar som man vet att man faktiskt sjöng hyfsat bra då och nu kan man bara ta en ända ton som låter bra när man sjunger den. Att sitta och mima till en favoritlåt för att rösten helt enkelt inte funkar när man sjunger är så hemskt och ibland känner jag bara att jag vill skrika ut allt vad jag har och känner. Denna känsla av besvikelse går inte att beskriva, men det känns verkligen som om det är något som fattas i mig. Jag känner mig inte hel och jag har till och med blivit mer osäker på mig själv.

Jag kommer tillexempel ihåg när jag skulle börja på min VFU för första gången förra året, då hade det väl gått ca ett halvår sedan operationen. En ny förskola och nya barn, det är alltid lite nervöst. Just då kom jag då alla hade börjat öva på jullåtar på samlingarna och sånt. Det var vissa dagar som jag bara vill gå därifrån. Vissa dagar övervägde jag att låsa in mig på toaletten en snabbis innan eller efter samlingen och bara storgråta och få  ut allt för att sen komma tillbaka med ny kraft igen och klara av resten av dagen. När man berättade detta för folk som inte höll på med sång och fick svaret ”Du, jag har aldrig kunnat sjunga så du är inte ensam med att vilja kunna det.” så kändes det nästan alltid som ett slag i magen. Det var otroligt tungt under den perioden.

Jag ska inte ljuga, självklart så har rösten blivit bättre och jag går nu hos en logoped som har lite hopp om att min röst ska bli bättre. Men den kommer troligtvis aldrig bli som den var innan operationen.  Jag håller på att lära mig ett nytt sätt att använda min röst på. Jag har lagt ner mycket jobb och jag kommer inte att ge upp än för det är inte förs för några månader sedan som jag faktiskt insåg att jag kunde ta några ynka toner igen.

Tänk att det ska behöva hända något speciellt för att man ska inse hur mycket något verkligen betyder för en. 1,5 år har gått med otroligt mycket känslor inblandade och fortfarande så sitter jag här och gråter över detta. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna hantera dessa känslor…

Hej på er vänner! Sov galet dåligt inatt av någon konstig anledning så var helt död när mamma knackade på dörren och drog upp rullgardinen vid typ 1030.

Mamma, jag och lillebrur åkte till stinsen vid 12 för att fixa lite med julklappar som behövdes bytas och sånt. Eftersom jag bara hade fått en sak från min önskelista detta år i julklapp, ja jag fick jättefina julklappar såklart! Men jag har länge velat ha ett kamerastativ, så jag och pelle drog till elgiganten och jag lyckades köpa det sista exemplaret dom hade i ett rimligt pris, woho! Dock så gick det sönder direkt när jag kom hem och det var säkert för att det var ett visningsexemplar så mamma och pelle drog direkt tillbaka nyss för att byta ut det.

Nu ikväll ska jag bara ta det lungt och tagga galet inför imorgon då jag och A ska in till la stada för att shoppa! Så sjukt jäkla taggad haha!

Nä hörni, återkommer kanske senare ikväll, puss!

Jag tänkte bjuda på en liten återblick på 3 månader åt gången vad som har hänt under 2012, med start imorgon. Det blir så himla mycket om jag lägger upp hela året i ett inlägg så väljer för eran skull att dela upp det på några dagar istället. Hoppas ni kommer tycka att det blir lättare. Imorgon är det alltså Januari, Februari och Mars.