Jag vet att jag skrev om detta redan förra julen, men sången och musiken har alltid varit en stor del av mig och mitt liv.

Jag kan knappt tro att det var jag som sjöng två gånger i veckan för ungefär 5 år sedan, det är så otroligt svårt för mig att tänka mig att just jag har stått i stadshuset och sjungit för typ ett par hundra i publiken med flera andra körer och teaterbarn. Vilka otroligt fina minnen jag har från den tiden då jag kunde sjunga. I 11 år så sjöng jag i kör och 4 av dom åren så sjöng jag både i kör och tog egna lektioner. I gymnasiet så la jag sången på hyllan litegrann men jag sjöng hemma varje dag och jag deltog i alla luciatåg i skolan för att just få sjunga.  Nu har det gått över 1,5 år sedan som min sångröst försvann. En halsoperation och sen var sången över. Jag känner mig fortfarande så otroligt lurad när läkarna än idag inte vet varför min röst har blivit som den har blivit. Jag förstår att dom ville operera men det jag inte kan förstå är att dom inte kunde ha nämnt detta innan, så hade jag kanske varit mer förberedd.

Just i juletid så är detta så fruktansvärt jobbigt. Jag älskar julmusik och jag trivs så bra med att sjunga det. Men nu går inte det. Det är så otroligt jobbigt ibland att lyssna på låtar som man vet att man faktiskt sjöng hyfsat bra då och nu kan man bara ta en ända ton som låter bra när man sjunger den. Att sitta och mima till en favoritlåt för att rösten helt enkelt inte funkar när man sjunger är så hemskt och ibland känner jag bara att jag vill skrika ut allt vad jag har och känner. Denna känsla av besvikelse går inte att beskriva, men det känns verkligen som om det är något som fattas i mig. Jag känner mig inte hel och jag har till och med blivit mer osäker på mig själv.

Jag kommer tillexempel ihåg när jag skulle börja på min VFU för första gången förra året, då hade det väl gått ca ett halvår sedan operationen. En ny förskola och nya barn, det är alltid lite nervöst. Just då kom jag då alla hade börjat öva på jullåtar på samlingarna och sånt. Det var vissa dagar som jag bara vill gå därifrån. Vissa dagar övervägde jag att låsa in mig på toaletten en snabbis innan eller efter samlingen och bara storgråta och få  ut allt för att sen komma tillbaka med ny kraft igen och klara av resten av dagen. När man berättade detta för folk som inte höll på med sång och fick svaret ”Du, jag har aldrig kunnat sjunga så du är inte ensam med att vilja kunna det.” så kändes det nästan alltid som ett slag i magen. Det var otroligt tungt under den perioden.

Jag ska inte ljuga, självklart så har rösten blivit bättre och jag går nu hos en logoped som har lite hopp om att min röst ska bli bättre. Men den kommer troligtvis aldrig bli som den var innan operationen.  Jag håller på att lära mig ett nytt sätt att använda min röst på. Jag har lagt ner mycket jobb och jag kommer inte att ge upp än för det är inte förs för några månader sedan som jag faktiskt insåg att jag kunde ta några ynka toner igen.

Tänk att det ska behöva hända något speciellt för att man ska inse hur mycket något verkligen betyder för en. 1,5 år har gått med otroligt mycket känslor inblandade och fortfarande så sitter jag här och gråter över detta. Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna hantera dessa känslor…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...