På lördag så har det gått 2 veckor sedan vi fick ett samtal från min äldsta kusin om att min faster hade gått bort. Anledningen till varför jag inte har nämnt det här på bloggen är för att jag inte riktigt har vetat vad jag ska skriva och hur för att inte låta allt för känslolös eller kall.

Vi har inte haft en sån jättebra relation, ingen i släkten har väl haft någon jättebra relation med henne, tyvärr. Det har oftast blivit bråk och tjafs som har gjort att man inte har pratat så mycket med varandra och därför förlorat kontakten med henne. Hon var en väldigt speciell person. Vi alla känner oss ganska lättade efter beskedet. På ett sätt så är det rätt så skönt att slippa allt tjafs, släkten har lagt ner många timmar på att försöka skapa en bra kontakt med henne, men tyvärr så har det inte alltid gått som vi har velat. Men framförallt så tror jag att det är rätt så skönt för farfar att slippa lägga på luren med en stor besvikelse för vad hon har sagt varje gång dom har pratat, jag kan tänka mig att det har varit jobbigt.

Trots att vi inte hade en sån jättebra kontakt så måste jag ändå säga att det känns konstigt och faktiskt lite tomt. Även om det var typ 4 år sedan vi träffades senast och jag har klarat mig bra utan henne så är hon ändå borta. Helt borta. Hon har ju ändå funnits vid liv fast någon annanstans. Men inte längre, det är det som känns konstigt.

Jag har ändå ganska många fina minnen med henne tycker jag, oavsett vad dom andra tycker. Vi har haft roligt och skrattat mycket tillsammans, vi har varit på våra äventyr och pratat i timmar med varandra i telefonen. Det är fina minnen för mig med tanke på vår relation och det är dom minnena jag kommer att bära med mig av henne, resten av livet. Hon är och kommer alltid att vara min faster.

Det jag egentligen ville komma till var att om en månad är det begravning. Det måste ju vara bland det värsta som finns. Jag börjar nästan gråta bara jag tänker tillbaka på dom två jag var på senast. Jag tror inte jag kommer sitta där och sörja och känna saknad, snarare kanske vara helt blank för alla känslor, jag vet ju inte riktigt vad jag känner mer än att det känns konstigt att döden är så nära min släkt. Trots att jag känner en lättnad över att hon är borta så hoppas jag att hon har det bättre där hon är nu för jag tror egentligen inte att hon mådde så bra. Rest in peace faster lilla och hälsa farmor att jag saknar henne så otroligt mycket, speciellt nu i juletid ♥.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  God kväll på er vänner! Jag fortsätter denna måndag med en nyhet! Har länge funderat fram och tillbaka på hur jag ska göra, men nu har jag bestämt mig. Det är dags för mig att gå vidare och blogga på en annan portal. Har bloggat här på Bloggplats...

  Inlägg i samarbete med Gocostum.   Hej på er, har ni liksom jag svårt med batteritiden på er telefon? Jag är hopplös kan jag säga och varje gång så antingen glömmer jag ladda en powerbank, glömmer sladd eller något annat. Så då står jag där m...

  God kväll på er mina vänner! Har ni haft en bra söndag? Min har gått rysligt fort måste jag säga! Klockan ringde 09:30 och jag trodde att den var typ 6 på morgonen då det fortfarande var så mörkt i min lägenhet och jag var galet trött. Me...

  Hej på er vänner! Idag är jag riktigt konsertbakis kan jag säga, men vilken kväll och vilken fest det blev hos Carola igår!   Jag kom dit strax efter att de hade öppnat dörrarna och mötte upp Emelie och hennes mamma. Tillslut så kom v...

Idag fyller hon år. Hon som varje gång plockar upp mig när jag faller. Hon som påminner mig om att andas när livet känns tungt. Hon som har gett mig en av mina bästa vänner. Hon som alltid finns där genom att bara vara den hon är. Hon som betyde...